Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han vände mot dottern. I hvardagslag gick
Magnus Brandt alltid vårdadt klädd, prydligt
satt den svarta spännhalsduken knuten i dubbla
hvarf kring den höga kragen, hvilkens hvita
spetsar stucko upp på båda sidor om den
omsorgsfullt rakade hakan. Sirligt slöto sig de
korta polisongerna till det gråa hårets
konstgjorda husarkrokar, och sedt i denna ram,
tedde sig det af linjer genomplöjda ansiktet
genom sin friska färg, som tillhörde det en
man, hvilken bar sina år med heder. Aldrig
hade Karin förr tänkt på, att fadern var
gammal. Förändrad som genom brutalt våld satt
han där nu, och de grå ögonen lyste hvasst
emot henne ur ett visset ansikte, hvilket var
främmande för dottern och skräckinjagande som
en skråpuk.
— Ar du uppe ännu? sade Magnus Brandt.
Han tycktes ha svårt att pressa fram orden.
Glasögonen lade han framför sig på det stora
brefvet, som ännu låg öppet, och medan han
talade, lutade han sig bakåt i stolen.
— Ja, svarade Karin enstafvigt.
I detta nu var det henne klart, hvad varsel var,
och att sådant icke kallar människan förgäfves.
— Sätt dig då, fortfor Brandt utan att se
på dottern. Efter du kommit just nu, vill jag
tala vid dig. En gång måste det ju ske.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
