Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karin lydde mekaniskt. Hon tog plats på
en stol vid fönstret, och på andra sidan
skrif-bordet såg hon endast faderns skarpt
markerade drag, ögonen och den kala pannan, som
syntes försvinna i dunkel, och som plågade
henne att se.
— Jag har låtit mig berättas, började Magnus
Brandt, eller jag har fått veta, sak samma hur
eller af hvem, att du missbrukat mitt
förtroende och fört mig bakom ljuset. Är det sant?
Karin förstod först icke eller ville icke
förstå. En aning om att måhända just hon
själf var orsaken till faderns förändrade
utseende och sätt sköt upp inom henne. Men
hon hann icke följa det spår, på hvilket denna
aning ville leda henne. Ty fadern fortsatte,
utan att vänta på svar, med låg, skärpt stämma:
— Tänk efter.
Då förstod Karin i ett nu, och så grymt
syntes henne detta, att hon blef kall för allt,
som skedde eller kunde ske. Blott inom sig
hörde hon liksom en stämma, hvilken
oupphörligt upprepade: »Hvem har varit så grym?
Hvem har kunnat göra mig detta?» Högt
svarade hon:
— Det har jag aldrig velat.
— Nej, sade Magnus Brandt i samma ton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
