Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som förut. Du har icke velat. Men du har
dock gjort det. Det är alltså sant. Utan att
förtro dig till mig har du inlåtit dig i
kärlekshandel med en främmande äfventyrare, om
hvilken du ingenting vet. Alla veta detta. Alla
utom jag.
Karin sjönk ihop under dessa ord, men
hon rörde sig icke. Ej heller svarade hon.
Hon kände blott, hur det, som varit varmt,
vackert och ljuft, plötsligt började göra ondt,
så som hon mindes sig hafva känt någon gång
förr. Hon mindes icke längre när eller hvar.
Det var hennes innersta, som oskärades, hennes
helgedom, där andra trängt in. Hon fann
hvarken ord eller tankar. Men hennes hufvud
brände, och därinom tumlade något omkring,
som ville det spränga henne själf, förinta hennes
ungdom, så att hon aldrig mer kunde blifva
glad och lycklig som förr.
Länge talade Magnus Brandt till sin dotter.
All den bitterhet, som Cecilias vägran och
svär-moderns ampra bref väckt i hans sinne, öste
han i korta, skarpa satser, fulla af faderlig
harm och sårad rättskänsla, ut öfver den yngsta
dottern, därför att henne kunde han nå, medan
de andra, som väckt hans vrede, voro långt
borta. Magnus Brandt var så hård i denna
stund, att han njöt af den smärta han orsaka-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
