Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de, och när han straffade dottern med ord, tog
han hämd öfver det förfelade i sitt eget lif,
öfver hvilket han grubblat just i det
ögonblick, då dottern trädt öfver hans tröskel. Hvad
hade han icke lidit? Hur hade han icke offrat
sig, försakat? Kärlekens lycka hade han flytt,
därför att han älskat dessa två barn och velat
lefva för dem. Och hur hade de lönat honom?
Den ena hade illslugt och kallt undandragit sig
fadersväldet och lämnat hans heder i sticket.
Den andra hade bedragit hans tillit i hans eget
hus och låtit locka sig af en man, hvilken
kränkt gästfrihetens lagar och bestulit den, som
räddat hans lif.
Så såg Magnus Brandt på allt det, som
skett, men af allt detta lät han icke ett ord
komma öfver sina läppar. Rättfärdighetens
och den kränkta faderlighetens språk var det
han talade. När han ej fann mera att säga,
bad han dottern gå.
— Gå nu upp på ditt rum, så föllo hans
ord. Och sof, om du kan. Men kan du det
icke, så tänk, om du aldrig har gjort det förr,
på orden: »Du skall hedra din fader och din
moder, på det dig må väl gå, och du må länge
lefva på jorden.» Tillägget i detta Guds bud
ftktjänar att begrundas.
Högst sällan hände det, att Magnus Brandt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
