Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Lägg brefven där i hörnskåpet, sade
gubben. Där rör dem ingen.
Därmed spottade han och skramlade med
träbenet, som han plägade, när han var
upprörd. Och de borstiga mustascherna darrade
på öfverläppen. Innan Karin gick, hade han lofvat
henne ännu mer. Han hade lofvat henne, att
de bref, som postbudet icke fick befordra, skulle
få lämnas hos honom. Alltid blef det någon
råd att sända dem vidare, här där folk
alltid kom och gick. Kom det något bref, skulle
han gömma det, och om det så stod hans eget
namn på brefvet, skulle ingen få det mer än
Karin själf. Mer ville han inte veta, och något
ansvar ville han inte ha.
Genom snön, som föll allt tätare, gick
Karin hemåt och var glad och nöjd, åt hvad
hon gjort. Detta hade kommit så hastigt och
gått så af sig själft, att hon ännu knappt fattade,
hvad som skett. Men som hon gick, ljödo faderns
stränga ord åter i hennes öron, syndfull och
skuldbelastad kände sig Karin som aldrig förr.
Om hon skulle dö, skulle hon säkert aldrig
komma till himmelen. Kunde det vara så? Om
hon fick lefva länge och alltid i allt annat gjorde
det som var rätt och godt, skulle då Gud inte
kunna förlåta henne, om inte förr, så när hon
blef mycket gammal?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
