Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klokt och muntert, som hade ingen sorg träffat
honom, flyter hans tal, och Karin gläder sig
hvarje gång åt gästens besök, emedan då något
af den tyngd, som trycker både fader och dotter
i deras ensamhet, faller undan. Det är, som
om något af trygghet och trefnad följde med
Fabian Skotte, säker på sig själf och snabb i
arbete och handling som han städse är.
Mest gläda dessa besök Karin, därför att
fadern då blir en annan. Ty knappt är gästen
borta, faller Magnus Brandt åter samman, och
aldrig ser Karin så skarpt hur gammal fadern
blifvit som efter dessa besök. Lutad går han
ute och inne, och det ser ut, som trefvade hans
fötter på marken efter stöd. Häftigt och
uppbrusande är hans lynne, den minsta småsak
är nog att framkalla hans vrede, och det finns
dagar, då ingen vågar tala honom till. Värst
äro de dagar, då posten väntas. Genom Fabian
Skottes försorg kommer den numera hvarje
vecka. Dubbelt så ofta som förr går Magnus
Brandt och väntar på bref, som aldrig komma,
eller fruktar, för dem han får. Aldrig går
dagen, då Cecilias och svärmoderns bref anlände,
ur hans minne.
Karin har kommit så långt nu, att hon
förstår detta. Men det hon förstår, hjälper
henne ej, endast trycker henne djupare ned.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
