Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lätt stiger hon uppför stentrappan, som leder
öfver terrassen och in på gården. När hon går
förbi faderns fönster, står Magnus Brandt där,
som om han väntat dottern, och Karin ser att
han ler. Hon vet, att detta leende bör göra
henne lycklig, men det är, som vore hon ännu
ej färdig att möta det. En liten stund behöf-
ver hon ännu för sig själf, bara en liten stund.
Allvarligt möter hon emellertid faderns blick,
och när hon går upp på sitt rum, är hennes
hjärta fullt af lyckoblandad smärta. Däruppe
stänger hon dörren om sig, och ur barmen
tar hon fram en tunn guldring med blå sten,
hvilken i ett smalt band hänger om hennes
hals. Sakta löser Karin bandet, och på byrån
står ett skrin af rosenträ med många lådor och
hemliga gömmor, som hon öppnar. I den lilla
lönnlådan bakerst i skrinet gömmer hon ringen,
hvilken hon burit så troget. Så skjuter hon
för konstlåset på skrinet, och när detta är gjordt,
känner Karin, att hon är fri. Tyst står hon i
«/
fönstret och ser ut öfver trädgården, där träden
bågna af frukt, och astrarna blomma.
En stund senare går hon ned till
middagen och möter fadern. Mycket blir icke taladt
dem emellan. Men Magnus Brandt känner det,
som om han ändtligen fått rättvisa af lifvet,
och hans tacksamhet är större, än han förmår
14. — Karin Brandts dröm..
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
