Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Men hela mitt lif skall jag tacka dig. Ty
allt hvad vackert är har jag fått af dig.»
Karin.
Karin läser igenom brefvet, och sakta lägger
hon det in i kuvertet. Därpå skrifver hon
utanskriften och sticker det i sin ficka för att bära
det, till dess att ett tillfälle kommer, då hon
kan få sända det bort.
»Så mycket som händt i dag,» tänker hon.
»Och så nytt allting blifvit.»
Det är, som handlade hon i brådska,
önskade, att allt måtte gå så fort som möjligt,
längtade, att världen måtte gripa henne snart och
helt, så hon ej hinner tänka. Då åker det på
gården, och Karin rycker till, men förhastar
sig icke, ordnar blott sin dräkt framför spegeln
och känner på brefvet, hvillcet ligger doldt
under näsduken i hennes ficka. Ännu tycker
hon sig bära på något, hvilket hör hennes
gamla värld till, och som hon måste göra sig
kvitt för att vara färdig för den nya värld,
hvil-ken väntar henne.
När därför Sara kommer med hälsning, att
fröken skall gå ned, därför att det kommit
främmande, tar Karin hastigt brefvet, och utan att
säga ett ord, räcker hon det åt Sara och ber
henne skaffa brefvet bort, så att ingen vet det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
