- Project Runeberg -  Konung Karl XII:s egenhändiga bref /
XV

(1893) [MARC] Author: Karl XII With: Ernst Carlson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

En stark ansats tog sträfvandet att upphöja Karl XII
till svensk nationalheros på 1730—40-talet, då det unga
hattpartiet, som ville väcka en krigisk stämning mot
Ryssland, i chauvinistiskt syfte bemäktigade sig hans gestalt.
De ur ryska fångenskapen återvända karolinerna gjorde
sitt till att framkalla beundran för hjältekonungens minne,
och vid polska tronföljdskrigets utbrott (1733) verkade
deltagandet af hundratals svenskar i kampen för den af Karl
XII så oaflåtligt omhuldade konung Stanislai
återupp-sättande på Polens tron i samma riktning. Nu skref
Anders Odel den bekanta »Sinclairsvisan» (1739), som i lifliga
färger målade kung Karol och hans bussar; den flög land och
rike omkring och bidrog mäktigt att upphetsa sinnena mot
Ryssland. Nu diktade Olof von Dalin sitt stora
fosterländska epos »Svenska friheten* (1742), som bragte en varm
hyllning till Karl XII:s minne och af sin samtid sattes ej
mindre högt än i en senare tid Tegnérs »Svea». Hågkomsten
af de blodiga sår och svidande förluster Karl XII:s
långvariga krig orsakat hade hunnit blekna hos folket; man
frossade i en ideal hjältedyrkan, hvilken snarare stärktes
än minskades, då hattledarnes försök att föra nationen till
nya och ärofulla krigiska stordåd visade sig vanmäktiga.

Sitt sista och högsta stadium nådde den sålunda
efter hand uppammade Karl XII:s-kulten efter den stora
nationalförlusten 1809, då den götiska skolan inom vår
vitterhet i fosterländsk ifver sökte väcka beundran för
den gamla nordmannakraften till nytt lif. De götiska
skalderna och prosaförfattarne äflades att framställa Karl
XII såsom urtypen för svenskhet och kraft, såsom en
gengångare från vikingatiden. Under intrycket af en sådan
stämning kunde Tegnér i sin »Karl XII» (1818) utbrista:

Böj, Svea, knä vid griften!

Din störste son göms där.

Läs nötta minnesskriften!

Din hjältedikt den är.

Äfven Geijer hänfördes i sina yngre år af det höga
hjälte-idealet i sångerna: »Jag stod en yster pilt i höga Nor-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:27:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karl12bref/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free