- Project Runeberg -  Konung Karl XII:s egenhändiga bref /
XXVI

(1893) [MARC] Author: Karl XII With: Ernst Carlson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ländingar, som särskildt vunnit hans förtroende, märkas
under kriget i Polen bröderna Sapieha (n:r 68, 231, 249)
och konung Stanislaus, hvilken Karl XII anbefaller
Rehn-sköld att visa »all den honnör som ske kan» (n:r 182), samt
under de senare åren baron v. Goertz (n:r 85), mot hvilken
konungen dock tidigare uttalat stark misstro (n:r 83), samt
arfprins Fredrik af Hessen-Kassel, som efter konungens
återkomst till Sverige hastigt tillvann sig dennes
förtroende i militärsaker i långt högre grad än svågerskapet
i och för sig betingade (n:r 126—138, 260).

Karl XII:s gunst var dock, liksom de flesta
konungars, ingalunda oföränderlig. Afven mot sådana män, som
en gång stått honom nära, hade han lätt att fatta djupt
rotade misstankar; därpå utgöra Arvid Horn, som de
senare åren beskylles för bristande drift, i det han »allenast
vinlägger sig till att någorlunda vara utan ansvar» (n:r 83),
och Gustaf Cronhjelm, som anklagas att för mycket se på
sitt eget bästa (n:r 83), framstående exempel, för att ej
tala om Adam Ludvig Lewenhaupt, på hvilken konungen
kastade skulden för kapitulationen efter Poltavaslaget (n:r
4, 82). Konungen lät ock, i synnerhet under vistelsen i
Bender, ofta nog förleda sig att döma de hemmavarandes
ansträngningar alltför hårdt. Så framkastar han i
brefven till Ulrika Eleonora mot rådet skarpa beskyllningar
för »slumrande och skadliga anstalter», ja, för egennytta
och bristande nit att efterkomma gifna befallningar (n:r 77,
83), beskyllningar, dem eftervärlden liksom prinsessan,
som såg händelserna på nära håll, måste betrakta såsom
orättvisa och hvilande på otillräcklig sakkännedom hos
den i fl ärran dröjande konungen. Ett säkert sätt att
ådraga sig dennes onåd var framför allt att ej nog prompt
utföra hans befallningar, äfven där mellankomna
omständigheter gjort ett sådant utförande olämpligt eller rent
af skadligt; det fingo, bland andra, Magnus Stenbock (n:r
275) och Jakob Burensköld (n:r 129) erfara. Karl XII
ville, såsom en absolut härskare anstod, åtlydas genast
och blindt, hvadan den, som ej förstod att i sådant afse-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:27:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karl12bref/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free