Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Åtskilliga sidor däraf framstå dock, såsom ofvan antydt,
genom dessa bref i klarare dager än förr.
Konungens karakter har ej, såsom man ofta framställt
saken, från första stunden af hans offentliga uppträdande
varit med ens fallfärdig och oföränderligen densamma.
Det visar sig tvärt om, att Karl XII — liksom andra
dödliga — rönt inflytande af omständigheternas makt och
gradvis, om ock ganska hastigt, utvecklat sig till denna
ovanliga gestalt, som hos samtid och eftervärld gifvit
upphof till så vidt skilda uppfattningar.
Ett grunddrag i Karl XII:s välsen, ärfdt från fadern
och stärkt genom hans af naturen inbundna lynne, var
onekligen en orubblig fasthet och sinnesstyrka, hvilken /
blifvit högt beundrad såsom dödsförakt i faran och
oböjlighet i motgången. Denna fasthet, som Tegnér träffande
tecknat i de kända orden:
Han kunde icke vika,
blott falla kunde han,
urartade dock med åren till envist fullföljande af ett
syfte i sänder med uppgifvande af alla andra. Den bidrog
äfven att tidigt nog hos konungen alstra en påfallande
hårdhet, hvilken lät honom kallblodigt åse sitt folks
lidanden, ja, fosterlandets hotande undergång, medan han
med obarmhärtig konsekvens riktade alla ansträngningar
på hvad han själf ansåg rätt och ära kräfva.
Karl XII:s religiositet, hans sedliga stränghet och
enkla vanor framstå dubbelt upphöjda mot bakgrunden af .
en fördärfvad samtid. Men de fördunklas af hans genom
det ständiga fältlifvet närda fatalistiska tro på svärdets
förmåga att slita alla tvister, hans böjelse för isolering
och alltmer framträdande håg att endast använda sådana
män, som obetingadt lånade sig till verktyg för hans
syften.
Sina regeringsplikter kan Karl XII icke egentligen
sägas ha försummat; han ägnade dem tvärt om mycken tid
och möda. Men han uppfattade sin konungsliga ställning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>