- Project Runeberg -  Konung Karl XII:s egenhändiga bref /
370

(1893) [MARC] Author: Karl XII With: Ernst Carlson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bihang. Kansliskrifvelser och andra uppsatser helt eller delvis af konung Karl XII:s hand ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Rike då lärer nödgas alldeles gifva sig under sina grannars villja och behag och taga emoth sådan lag, som antingen fienden eller ock dhe, som ännu kalla sig vänner, villja föreskrifva; utan måste man allenast vara betänkt på återvinnande af det, som råkat fienderne i händer, jämte et skiäligit skadeståndz erhållande af Ryssen, för den tilfogade skada och oförrät, förmodandes Vij, näst dens högstes tilhielp, at aftvinga honom en sådan fred, som skal vara riket både hederlig och nyttig men ingalunda til nesa och afsaknad. Vij hafve fuller nyligen sändt eder fulmackt til at sluta freden med Danmark men vele aldeles intet förmoda, at I ärne afstå det ringaste, i fal det skulle komma til handling.

Vij tycke fuller myket om, at I försäkren Oss om eder ståndacktighet och försicktighet uti värketz handterande och at I intet villia släppa det handlöst men skulle jämväl gierna see, at sådant i sielfva gierningen vijstes. At man ved främmande håfv söker föreställa Riketz utblottade tillstånd, dhet hålla vij högst skadeligit, medan fienderne ej försumma at giöra sådant nogsampt kunnigt och alla grannar dessutan nog äre benägne at låta fahra all Consideration för Sverige, utan at man därpå sielf arbetar genom klagefulla föreställningar och at man viser en så stor vilfarighet uti alt det, som af grannarne begiäres, ehuru obilligt det och är, som och at man inlåter sig at handla om öfverlåtande af troupper, som Sverige sielf högst har af nöden, åth dem, på hvars upricktighet man har orsak at tvifla.[1] Och hade Sverige af et sådant trouppernes öfverlåtande ingen säkrare fördhel hafft än at det giordt sig sielf värnlöst mitt under ännu påstående krig, och är det där igenom vijst klenmodigheten hos sig vara så stor, at det häldre velat anförtro hela dess välfärds bijbehållande uti andra Herrskapers godtfinnande än at drista sig sielf vidare at försvara.


[1] Detta syftar på rådets förhandlingar med neutralitetsmakterna om öfverlåtande i deras tjänst af svenska hären i Pommern. Jfr F. F. Carlson: Om fredsunderhandl. 1709—18, 13.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:27:19 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karl12bref/0425.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free