Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bihang. Kansliskrifvelser och andra uppsatser helt eller delvis af konung Karl XII:s hand ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Till den högmodige Pompee.»1
All trooheet ähr een plicht och uthi min Rundo,2
Finner man inttet ordh, som icke säijer så.
Men hvadh i detta måhl Pompee sigh kan berömma,
Dätt vill här hvar och een uthaf sitt hiärtha dömma.
Bevijs migh, Brafve Hundh, hvaruthi dätt beståår,
Att uthi trooheet du Poeten öfvergåår!
Dätt geer han aldrigh till, fast han tigh lyckan lembnar,
Som för tin skönheet tigh tin Herres godheet embnar,
Dätt ståår uthi hans macht, och om med lustigheet
Tu honom vinna kan, så tijger iagh härvedh,
Om här på prijsen ståår, så lär tu seger vinna.
Medh gambla och grååhåår, där lär man sällan finna
Uthvärtes lustigheet, som i en laat beståår,
Den svaga hägnar sigh, när han vedh jorden gåår.
Poeters egenskap ähr iu såsom ett cloot,
Som kastas hijt och dijt och trampas under foot.
Byyt, byyt, Pompee, byyt, tagh på tigh mit besvär
Och lätt oss see, hvem då lär springa högre här!
Och hvad nu dätt angåår, såsom du säger sidst,
Att lydno bättre ähr ähn offer, dätt ähr vist.
Men här uthaf kan du och ännu inttet dömma,
Häller medh ståltheet tigh i öfvermodh berömma.
Ty hvad oss blijr befalt, dätt giör vi lijka så,
Fast om vår svaga foot kan eij så ha3tigt gå.
Pompee! Lyckan ähr allena på din sijdha.
Iagh vill i stillheet nu ett annat svar förbijdba.
Effter man böhr hvar och een explication på sina ordh och
giärningar gifva, så vill iagh giärna vijsa Pompee här medh, huru
oskiähligt han beskyller migh, när han säger, att iagh haar illa
recommenderat een lustigh och troogen tiänare hoos hans milda
och fromme herre. Dätt låther iagh honom som een skiäligh Hundh
sielf dömma, när han medh lijtet meehra application haar
genom-sedt, hvad iagh haar skrifvit.
Den första radhen, långt ifrån att villia förkleena honom,
vijsar den största qualiteten, som han sielf lär söckia beröm förr.
Den andra radhen seijer inttet, att han moot hans herres
villia skulle vaaka, eij heller tviflar [jag], att han på befallningh
1 Denna öfverskrift är i originalet underskrift.
2 >Rundö>-rondeau, ett på li>00- och 1600-talet ofta användt versmått.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>