Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Hållfasthetslära, beräkning, tabeller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hållfasthetslära
Den del av en kropp, som står under inverkan av yttre
krafter, undergår konstanta eller elastiska formförändringar, vilka i
allmänhet bestå av längd- eller vinkelförändringar. Dessa
förändringar motsvara normalspänning n resp. t skjuvspänning.
a) Längdförändringar och normalspänningar
I - den ursprungliga längden av en cylindrisk stav med
diametern d.
P likformigt över ändytorna fördelade, men motsatt
verkande dragkrafter av samma storlek.
\ =- genom dragkraften erhållen förlängning av I.
b genom dragkraften erhållen förminskning av d.
F - stavens sektionsarea.
Benämning
Tecken
-r- , , förlängning
Tänibarhet - ––––––––r.—~~—7-
ursprunghg längd
. . brottytans area
Kontraktion —––––-,.––––––
ursprunglig area
Tänjbarhet
Kontraktion
Drag- eller normalspänning (kg/cm2)
(i förhållande till den ursprungliga
sektionsarean)
Töjningskoefficienten « (kg/cm2)
förlängning
be last n. m. viktsenhet pr längd- o. ytenhet
(ökn. av längdenheten för 1 kg spänning)
Elasticitetsmodul (kg/cm2)
Inverterade värdet av
töjningskoefficienten
Pro portion a Ii tetsgräns
är den största påkänning (kg/cm2),
intill vilken tänjbarheten är proportionell
med belastningen (Hookes lag). I
praktiken betecknas som proportiona I i
tets-gräns den spänning, vid vilken
töjningskoefficienten avviker 1 nn från den
uppmätta vid små belastningar.
Sträck- eller flytgräns är den minsta
påkänning i viktsenhet pr ursprunglig
ytenhet, vid vilken materialet undergår
en märkbar formförändring utan att
brott be lastning en ökas.
Benämning
Tecken
Tecken
Elasticitetsgränsen är den största
påkänning (kg/cm2) i viktsenhet per ursprunglig
ytenhet, från vilken materialet vid
avlastning återtager sin ursprungliga form.
I praktiken tages den spänning, som
svarar mot den konstanta töj ningen
0,03 °n av mätlängden.
Tänjbarhet är materialets totala
förlängning mätt efter brottet i procent av den
ursprungliga längden.
Ls ^ längden efter brottet.
Kontraktion är den maximala
förminskningen av materialets provarea efter
brottet, uttryckt i procent av den
ursprungliga arean,
q - arean vid brottstället.
b) Vridningshållfasthet och skjuvspänningar
Angriper en parallellt med ytan F verkande kraft P den
övre ytan på en med sin undre yta fastgjord rätvinklig prisma
och vrides därefter den mot grundytan ursprungligen vertikala
ytan en liten vinkel y, så gäller (för liten vinkel ^i)
förhållandet P - G * F t. varvid materialkonstanten g betecknas som
glidmodul. Samma förhållande föreligger vid vridning av en
i ena änden fastgjord stav.
Benämning
Skjuvning- eller glidningsvinkel
är den vinkel, omkring vilken de av en
prismas ytor vridas, som stå vertikalt
mot grundytan genom de i dem eller i
ytan parvis (i motsatta riktningar)
angripande skjuvspänningarna t.
Skjuvspänning (kg/cm2)
motsvarande proportionalitetsgränsen n p
Skjuvningskoefficienten (cm2/kg)
vridning . , .,.. .. , .
, —––––––––––––––-;— - vinkelforandnng
belastning per ytenhet
för 1 kg .’cm2 skjuvspänning.
Skjuvningsmodulen G
är det inverterade värdet av
skjuvningskoefficienten i3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
