- Project Runeberg -  Kärlekens väsen /
17

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Från Herbert Wace till Dane Kempton

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dunkelt, säger jag, och när jag träffade dig igen,
återtog din tjusningsinakt herraväldet över mig och jag
kunde inte tvivla. Du var sann, du var god,
resonerade jag, du var allt som är underbart och härligt;
därför hade du också rätt. Du behärskade mig med
din omotståndlighet, liksom du var van att behärska
alla som höllo av dig.

Men det kom en tid, då din sympati ej längre följde
mig och jag stod ensam på en ståndpunkt dit jag arbetat
mig upp på egen hand. Då fick jag intet gensvar hos
dig Jag kunde inte höra din röst. Jag såg världen
framför mig sådan den verkligen var; du dvaldes i ett
vackert töckenland, och jag kunde ej nå dig. Det var
kanske för att du älskade livet självt, medan jag
intresserade mig för dess mekanik. Vare därmed hur
som helst, din värld var idéernas och fantasiernas, min
var en värld av ting och fakta.

Och nu kommer jag till kärlekens blindhet. Det var
gossen som upptäckte olikheten mellan oss men förteg
den; det var mannen som var blind och ej kunde
upptäcka något. Både mannen och gossen felade då,
men nu, då vi bägge äro män, godtgöra vi det.

Iyåt mig förklara mig närmare. Kommer du ihåg
med vilken iver jag läste »Europas intellektuella
utveckling»? Jag förstod inte tiondelen därav, men jag
kände mig medryckt. Det var väl mitt sunda förnuft
som tilltalades så starkt, men det hela försatte mig i
en sådan glädjestämning, det var som att för första
gången gripa fatt i det verkliga livet. Och då jag
kom till dig, ännu varm av denna eldande upplevelse,
såg du oförstående på mig, smålog sedan överseende
och svarade icke. Du betraktade min hänförelse med

*7

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 07:53:46 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/karlekens/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free