- Project Runeberg -  Kärlekens väsen /
47

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Från densamme till densamme

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dan hade tryggt och fast i sina händer. Ellen talade
om hans ankomst och tänkte ut att hon ville träffa
denne min ende vän i den omgivning hon älskade
mest, i mina rum, vars atmosfär, enligt vad hon påstod,
tillhörde en äldre tid. De träffades alltså vid
tebordet i mitt arbetsrum, och en stor värme smög sig över
din far. Han talade utan att se på någondera av oss,
och Ellen såg ut som om hennes öde nu först börjat
gå i fullbordan.

Ute regnade det. Jag gick till fönstret och stirrade
slött på gatlyktan, som räckte ut sin lilla flammande
tunga åt natten. Varför kände jag mig gäckad?
Där fanns intet gäckeri, och där borde ej heller ha
funnits någon bitterhet. Den försvann också efter en
stund.

Ellen strök med handen över mitt hår, och en stark,
ursprunglig känsla vaknade inom mig. I detta
ögonblick var det som om civilisationen aldrig hade funnits
till. J ag återgick till den primitiva ståndpunkten.
Glömda förfäders, grottmänniskors och pålbyggares
blod reste sig mot min etik. Jag vände mig emot
henne, såg hennes rodnande kinder, hennes rörelse
och morgongryningen i hennes ögon. Jag mätte min
styrka med hennes och din fars, Herbert. Jag hade en
stor styrka i min lidelse, och jag kunde lätt ha ryckt
henne till mig!

Även du känner till upprorets ögonblick, då du hört
tigern och björnen ryta och då djuret trängt ut
människan. Då vred sig din själ i hånlöje, du drev gäck
med vad du ansett för själsadel och du talade satiriska
ord om den utsökt förfinade typ vi utvecklat oss till.
Då förvandlades livets experiment till en fars, din

47

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 07:53:46 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/karlekens/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free