Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Från Herbert Wace till Dane Kempton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
detta är att generalisera, att idka vetenskap. Jag lär
mig att det finns två funktioner som allt liv måste
utföra: näring och fortplantning. Och jag lär mig att
funktionerna hos allt levande i förhållande till tid,
rum och grad äro mycket lika. Snigeln måste intaga
föda, annars dör den; så är det med mig också. Snigeln
måste fortplanta sitt släkte, annars dör det ut; likaså
med mig. Behovet är detsamma, den enda skillnaden
ligger i uttrycket. För varje levande varelse ges det
tider och årstider då individen erfar en dunkel längtan,
blind drift och omotståndligt begär. Sinnena eggas
och livas av släktets kallelserop. Och liksom fisken
och kräldjuret äro svaga avbilder av människan, så
motsvara dessa drifter och begär vad människan hos
sig själv kallar »kärlek» och stavar det med stor
bokstav. Jag upprepar än en gång att behovet är
detsamma. Från amöban uppåt livets skala ända
till dig och mig härskar denna fortplantningslidelse.
Och hos dig själv, hur förpinad och förandligad du än
må vara, är den icke desto mindre blind, oresonlig och
befallande.
Och nu komma vi till saken. Under utvecklingens
gång från lågt till högt kom det en punkt, där vägarna
skildes. Instinkten som utvecklingsfaktor hade sin
begränsning. Den kulminerade i den märkvärdiga
inrättning som kallas bisvärmningen. Längre kunde
den ej gå. Åt detta håll nådde livet sin gräns. Men
det härliga, obetvingliga, ohejdbara livet ändrade
riktning för sin utveckling, och nu blev förnuftet den
alls-mäktiga utvecklingsfaktorn. Förnuftet började glimta
redan långt nere på livets skala, men det når sin
höjdpunkt i människan, och slutet ha vi ännu icke sett.
53
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
