- Project Runeberg -  Kärlekens väsen /
65

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Från densamme till densamme

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hälsa är i vinter sämre än någonsin, och det gjorde
»högtiden» litet hjärtslitande. Han har varit tvungen
att överge sin tidning, men vi hoppas att han skall
kunna stanna kvar vid skolan. Hans kroniska
klenhet både till kroppen och börsen tycks emellertid ej
påverka hans lynne. Han har fortfarande kvar
ömhetens och karaktärsstyrkans ljuskraft. Han fjättrar
sina lärjungar vid sig nästan lika starkt som han
fjättrade Barbara.

J ag har upptäckt ett bevis på detta pars lycka. Det
är att jag alltid har tagit den för given. Enkelt, inte
sant? Och ändå absolut säkert. Ofta ertappar jag
mig i deras närvaro med att tänka mig deras samliv
och ana de älskvärdheter den ene bevisar den andre.
»Vad hon måtte göra honom lycklig!» tänker jag.
»Vad hans ögon äro vältaliga, då han ser på henne!»
»De kunna aldrig få nog av varandra», och så vidare.
Inför vanligt gift folk erfar man så ofta en känsla av
modfälld överraskning: »Hur kunna de där två hålla

jämna steg?» »Hur ha de kommit tillsammans?»
»Hur kan det fortgå? »

Jag kan inte glömma kvällen i går. Din far och jag
hade sådana kvällar, men jag trodde aldrig jag skulle
få vara med om något sådant en gång till. Vi talade
då med unga studenters livlighet (och tvärsäkerhet),
eggade upp oss med längesedan glömda teorier, blåste
nytt liv i gamla förhoppningar, pinades under slag som
kanske för längesedan hade upphört att falla. Än
sedan? Hade vi missförstått fakta? Då hade vi
åtminstone inte misstagit oss på våra känslor. Ett
nytt hopp i stället för det gamla som hade visat sig
vilseledande; i stället för de gamla oförrätterna en ny,

6.5

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 07:53:46 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/karlekens/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free