- Project Runeberg -  Kärlekens väsen /
67

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Från densamme till densamme

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

förelse och martyrskap. Det är svårt att leva, lilla
Barbara.

För mig är det också svårt att beskriva ett samkväm.
Vid detta var det Browning som förde ordet, ty
Mel-ville slog upp »Caponsacchi» och läste den dikten för
oss. Själva hans röst är en tolkning, men Browning
behöver mindre tolkas än andra författare av stora
dikter, emedan han författat de största. Klockan
var fyra på morgonen, då krigaren-helgonets ord:
»O, store, rättvise, gode Gud! Jag olycklige!» nådde
våra öron. Så vi hade lyssnat! Carl gick alltjämt
fram och tillbaka, Barbara lutade kinden mot min
hand. Hennes själ kämpade, det gjorde min också.
Vi kämpade alla med i den tappra striden. Iyäs
»Pom-pilia», och du gripes av vördnad, läs »Caponsacchi»,
och du smittas av handlingsiver. Du måste upp och
bort och slå dig fram liksom han, fastän du kanske
nyss var för själsligt trött för att svara ja, om slumpen
ropade upp dig.

Det var Carl som bröt den av vårt inre uppror
framkallade tystnaden. Med drömmande röst och ögonen
glänsande av iver berättade han för oss hur han en
gång gått uppför ett berg midtför huset där han bodde.
Det ösregnade, han föll vid varje steg uppför den
slipp-riga branten, men för varje steg blev utsiktens
skönhet allt underbarare, nästan överväldigande. Den
lilla byn sjönk ner allt djupare och djupare, omkring
honom höjde sig mjuka och grönskande kullar med
behagfulla linjer, ett vattendrag låg mörkt under den
mulna himlen, och de gråa bergen stodo på vakt i
fjärran. Det var då i januariregnets kyla, på en
ekbeklädd kulle i Västern, som han kände igen moder-

67

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 07:53:46 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/karlekens/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free