- Project Runeberg -  Kärlekens väsen /
68

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Från densamme till densamme

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

jordens älskade drag, visste att hon var hans liksom
han var hennes och älskade henne med lidelse.
Havet är stort och underbart, men det är något
främmande. Det håller dig på avstånd, det tillhör ej dig.
Men den milda jorden med sina våglinjer och det
spirande livet i sitt sköte hugsvalar med ordlösa
harmonier. Det var då han förlät ödet som gjort honom
vanför. En knotig ek, det är allt — men i alla fall
ett träd och vackert i landskapet! Och det var nog
för honom att leva. Och midt upp i så mycken
skönhet var det också nog att dö. Som han stod där och
tänkte på detta, gripen av denna underbara skönhet,
och ömsom beklagade dem, som ej längre kunna se
det silande regnet och gräset vid sina fötter, eller
tänkte, att eftersom detta är godt, kanske det också
på något outsägbart sätt kan vara godt att glömma
allt detta — som han stod där, upphettad av
klättringen och vemodig av stor glädje, kom den tanken
för honom: Med vem? Detta kan man ej uppleva

ensam. Med vem? Han vände sig om då en hand
vidrörde hans axel, och han mötte en leende blick och
flämtande andedrag från den kvinna, som sändtutsig
själv att bli hans Eva.

Medan gryningen smög sig över Londons värld,
berättade Carl denna historia, och vi sågo genast
alltsammans för oss — berget omgivet av kullar, den med
tillvaron försonade ynglingen som hade kämpat sig
upp till dess topp, den regndrypande unga kvinnan
som skyndat efter honom för att hinna upp honom med
gåvan av hela sitt jag i sin blick. Vi sågo varken på
Barbara eller på Carl. Vi visste 1111 hemligheten, vi
sade bara några ord och gingo. Vår värd hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:28:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karlekens/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free