- Project Runeberg -  Kärlekens väsen /
73

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Från Herbert Wace till Dane Kempton

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

till och med före den tiden då de svingade sig ner ur
träden — som ägnade mera tid och krafter åt sina
kärleksaffärer än åt att skaffa föda och tak över
huvudet, dogo av svält på ett eller annat sätt. Endast
de normala männen med riktig vördnad för livets
mekanism överlevde för att fortplanta släktet. Den
möjligheten låg nära till hands, att den abnorme
älskaren ej alls vann någon hustru. Åtminstone
är det så nu för tiden. Den abnorme mannen är
ingen framgångsrik friare och blir vanligen
förbigången.

Men medan vi äro inne på det kapitlet, få vi ej
glömma Dante Alighieri, som för dig är älskarnes
kung. Har du någonsin sett någon rimlig förklaring
på hur han kom att gifta sig med Gemma, Manetto
Donatis dotter, som födde honom sju barn, men aldrig
ens nämndes i >>Divina Commedia»? Du kommer
ihåg vad han sade om sitt första möte med Beatrice:
»I detta ögonblick kände jag tydligt att livets ande,
som har sin boning i hjärtats lönligaste kamrar,
började darra så häftigt att hela min kropp skälvde
därvid. » Men sedan fick han sju barn med Gemma,
Manetto Donatis dotter, och om vilken man enligt
historiens påstående »ej har någon anledning förmoda
annat än att hon var en god hustru».

Vad det primitiva beträffar, så spetsar jag öronen
efter det, emedan vi ännu äro mycket primitiva. Hur
många tusen års kultur tror du det har behövts för
att avnöta och polera våra skrovliga kanter? Ett
förmodligen, i bästa fall inte mer än två.
Dessförinnan voro vi tjutande vildar som klumpiga till gestalt
och dåd drucko blod ur våra fienders huvudskålar

Kärlekens väsen. 6.

73

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 07:53:46 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/karlekens/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free