- Project Runeberg -  Kärlekens väsen /
102

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Från Dane Kempton till Herbert Wace

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

släktet skall växa ifrån dess välde. Här är revan i din
himmel. Du utmålar ett vetenskapligt Utopia, där
det inte finns några älskande, inga som lyssna till den
primitiva lidelsens lockelser, och du gör dig själv till
banbrytare i detta biologiens barns förlovade land.

Å, jag talar som om jag vore förargad i stället för
att jag helt enkelt är säker på att ha rätt. Jag vill
hjälpa dig att inse, att dina fakta kunna tolkas på
annat sätt. Om kärleken är i huvudsak densamma
hos protoplasman och hos människan, blir den inte
värdelös för det. Emedan den är universell, blir den
blott ännu större och binder på ett alldeles gudomligt
mänskligt sätt. Du säger att kärleken är påtvingad
av yttre makter lika gamla som tiden och lika
bindande som instinkten, och jag säger att just därför är
livet ytterst till för kärleken. Vad! Även
grottmänniskorna och fåglarna, fiskarna och växterna . . .
ja visst! Det oorganiska så väl som det organiska är
kanske underkastat denna kraft som är helt och
hållet fysisk och ändå helt och hållet psykisk! Kan ej
detta elda dig? Känner du dig ej gripen och
imponerad av detta jättelika faktum? Du finner att
kärleken ej är sporadisk, icke individuell, att den inte
börjar med dig eller slutar med dig, att den inte
skiljer dig från alla andra, och ändå blir du ej värmd av
det världsorganiska släktskapet, du lyssnar inte till
överorden från alla tiders skalder och filosofer, du
ser ej de syner som lyste upp helgonens stjärnlösa
nätter?

Samma häpnad griper en, då man läser Predikaren.
Är det en sorglig tingens ordning att en generation går
och en annan kommer och att världen varar evigt?

102

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 07:53:46 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/karlekens/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free