- Project Runeberg -  Kärlekens väsen /
141

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV. Från densamme till densamme

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

någonting mera än att bara vagga in sig i romantik,
smekas av formlösa, ljuva melodier, sjunga dådlöst
under tomma dagar och mätta det egna jaget med
njutning — hur går det då med barnen?

»Bry er inte om barnen», säger den själviska lilla
Kärleken. »Vi ha aldrig brukat ägna någon tanke åt
barnen, de äro en tillfällighet. Vi ha alltid sökt vårt
eget nöje, och låt oss fortsätta med det.» Så fortfar
samhället att sköta häst- och hundaveln med klokhet
och omtanke och låta barnen komma till på en slump.
I Men det duger inte, Dane. Iyivet är i viss mening
både att leva och att fortleva. Och allt som befordrar
leva och fortleva är godt. Den som håller sig till
fakta kan ej gå vilse, men den som inte har någon
aktning för fakta vandrar på måfå. Riddaretiden
skenade vanvettigt i väg för en idé. Den
idealiserade, om du tycker bättre om det uttrycket. Den
gjorde kärleken till en skön konst, och otaliga
vandrande riddare ägnade sig åt den lille gudens tjänst.
Den sentimentaliserade över en damhandske och glömde
sina plikter mot nutid och framtid. Och medan
rid-derskapet begick självmord för sina damhandskars
skull, kommersade och kivades det duktiga,
träskalliga borgerskapet som hade blick för livets
verkligheter. Och på ridderskapets vrak och ruiner viftade
de med sin parvenyfräckhet. Gud, så de triumferade!
Skoflickares och krämares avkomlingar köpte för sitt
gula guld »tusenåriga namn», köpte för sitt gula
guld sina herrars stolta kött och blod för att blanda
sitt blod med deras, beskyddade konsterna, talade
nedlåtande till vetenskaperna och klappade Vår herre
på axeln. Men de triumferade, det är huvudsaken.

141

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 07:53:46 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/karlekens/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free