- Project Runeberg -  Kärlekens väsen /
156

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVII. Från densamme till densamme

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att leva. Nå, jag får inte skratta åt detta. Det kan
ju vara sant att mitt hjärtas lidelse tog sig form i denna
dikt mer än i andra, att denna min enda sång sjöng
ut sig själv under de tre första dagarna av ditt liv.
Om så är, är det en sanning att kärleken aldrig bedrar
oss på sina frukter, och att den glädje som kunde ha
varit individens genom honom doftar ut till släktet,
att den kraft som skulle ha koncentrerat sig i lugnet av
ett tillfredsställt hopp genom honom sipprar ut i
världen.

God natt, min gosse. Min hand ligger på din axel,
och jag vill ogärna ta bort den. Jag önskar nu
någonting omöjligt, att få vandra med dig på de rödbruna
landsvägarna som dofta hö, gå över gården och knacka
på stugdörrarna och träda in där sorg och glädje bo,
med varma hälsningar och viss om att bli välkomnad.
Jag har ofta njutit av den tanken att livets }7ttre
företeelser skulle vara formade efter dess inre, så att man
på själens karta kunde finna städer och landsbygd,
skogar, öknar och hav och kunde känna igen denna yttre
värld tack vare våra strövtåg i vår egen inre värld.
Fastän jag blivit efter, kan min blick följa dig på
färden, från den nattens landmärke uppför
stadsaveny-erna, på landsvägarna, spåra avvägarnas krökar, klättra
uppför aldrig beträdda stigar i vildmarken och bergen,
vidare, vidare, ut på havet.

Vid en av de sista vägkrökarna ler en kvinua
själfullt, med väntan i blicken. Hennes händer vinka dig
välkommen till det avtalade mötet. Lycka till på
färden, min son.

Dane.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 07:53:46 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/karlekens/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free