- Project Runeberg -  Kärlekens väsen /
161

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVIII. Från Herbert Wace till Dane Kempton

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kommer du ihåg händelsen med den sönderrivna
jackan och mitt blåa öga, som var så oförklarlig på
den tiden? Hur ni än ansträngde er, kunde varken du
eller Waring få ett ord ur mig. Å, tro mig, det var
tragiskt! Jag var femton år. Femton år och
skälvande av underliga nya känslor, rodnande som en
morgonhimmel med löfte om dagen. Och naturligtvis
trodde jag att det var dagen, att jag älskade som en
man älskar och att ingen man någonsin älskat högre.
Ja, jag skrattar nu. Jag var bara femton år — en ung
kalv som gick ut och stångades med en annan kalv i
hagen.

Hon var en liten pryd kokett, Celia Genoine,
professor Genoines dotter, om du minns. »Å», hör jag
dig protestera, »men hon var ju stora damen». Ja
visst. Femton och tjugutvå är just valpkärlekens
vanliga proportion. Jag smyckade henne med den
första ungdomens hela glöd och färgprakt och blev en
annan människa i hennes närhet. Jag rodnade om
hon såg på mig, darrade om jag kom att röra vid
hennes hand eller kände doften av hennes hår. Att vara
tillsammans med henne var att vara omvärvd av Guds
majestätiska härlighet. Ett leende från henne
bländade mig, ett vänligt ord eller en smekande blick gjorde
mig matt och yr, och jag var glad att få gömma mig i
ett hörn och betrakta henne förstulet av hela min själ.
Och jag gjorde långa, ensliga promenader med en
diktsamling under armen och lärde mig att älska som alla
älskare hade älskat före mig.

Jag blev tillräckligt romantisk för att tillbringa mer
än en natt under hennes fönster försjunken i andakt.
Jag suckade, blev sentimental och försjönk i stilla

161

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 07:53:46 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/karlekens/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free