- Project Runeberg -  Kärlekens väsen /
162

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVIII. Från Herbert Wace till Dane Kempton

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

svårmod, tills du och Waring började bli oroliga över
min tidiga avtyning och rådfrågade specialister och
genom allehanda konstgrepp sökte förmå mig att äta
mera och lära mindre. Men hon gifte sig — jag har
glömt med vem. Hon gifte sig i alla fall, och det blev
stor sorg, och jag sade farväl till kärleken för alltid.

Sedan kom slyngelålderns kärlek. Jag var tjugu år,
och hon var en vild, lättsinnig varelse, besynnerlig och
omoralisk och bräddfull av liv. Mitt blod sjuder även
nu då jag manar fram henne för mig. Det oklädda
djuret, min käre Dane, det stora, primitiva, oklädda
djuret, kraftigt i fortplantning, okuvligt i strid,
oövervinneligt i kärlek. Kärlek? Som om jag inte kände
till den! Som om jag inte kunde förstå hur det härligt
kämpande djuret Antonius fyrdelade jorden med sitt
svärd och vilade sitt huvud mellan den egyptiska
Cleo-patras smidiga bröst, medan den hårdt tillkämpade
världen föll samman i spillror!

Som sagt, detta var ynglingaårens kärlek, och den
var stark, despotisk och manlig. Där famis ingen
sentimentalitet, inga ömma ungdomliga dårskaper, xej
heller den svala, lugna jämvikt som härrör av den mogna
ålderns beräkning och försiktighet. Vi voro man och
kvinna i full flodtid, starka, enkla, elementära. Livet
rasade i våra ådror, vi sjödo av jäsämnen, och det är
av sådant överflöd som moder Natur alltid har tvingat
fram sin avkomma. Ur strängt emotionell och
naturalistisk synpunkt måste jag ännu i dag betrakta detta
som den fullkomliga kärleken. Men det var bestämt
att jag skulle utvecklas till ett förnuftsdjur och bli
något mera än blott en omedveten marionett i de
fortplantande krafternas våld. Alltså rådde huvudet på

162

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:28:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karlekens/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free