- Project Runeberg -  Kärlekens väsen /
168

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIX. Från Dane Kempton till Herbert Wace

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dant förslag? Du pekar på dig själv. Men du har
aldrig förklarat detta för Hester, och till och med för
mig förskönar du saken med hela din övertygande
pennas förmåga.

Jag skulle vilja att du ännu eldades av valptidens
och slyngelårens glöd som du nu ler åt. Du
underskattar hjärtats förstlingar, dess skära och vita
blomning, sinnenas vaknande och ivern att svara och
verkställa, att ge och ta, att vara och göra lycklig — den
unga kärlekens stolta ädelhet och gränslösa
hängivelse. Vid femton års ålder placerar man,
lyckligtvis för karaktärens och själens utveckling, sitt hopp
där det vållar en lidanden. Kärleken är alltså dömd
till att bli tragisk. Ynglingen »vinner blott ett nej».
Men han pejlar sitt djup. Sedan vet han vad han kan
vänta av sig själv. Han har ett prejudikat. Sedan
kommer han att anse det för en synd att glömma och
nöja sig med dussinmänniskornas tröst. Däri ligger
tragediens betydelse.

Ibland tycker jag att det yngsta alltid är det bästa.
Det är den unge som, blyg och modig, visar kunskapen
den djupaste vördnaden, tar emot den nya tanken
utan fördomens köld eller sofisteriets skamliga feghet.
Visdom kan ju höra åldern till, men lidelsen för att
lära, att bryta väg och djärvt spränga schakt i
forskningens guldgruvor, den tillhör endast de unga
pio-niärerna. Det är ynglingen som vågar vara radikal,
som i härlig storsinthet vågar bygga missgrepp på
missgrepp och offra sitt blod, droppe för droppe, medan
han tjänar andra. Och det är ynglingen som står på
tåspetsarna på jorden och än väntar i orubbligt lugn, än
söker med otyglat nit, och som är älskare och svärmare.

168

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 07:53:46 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/karlekens/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free