- Project Runeberg -  Kärlekens väsen /
178

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXII. Från densamme till densamme

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

till Palo Alto är en kort resa, om man vid framkomsten
träffar en Hester. Men ändå är jag nedstämd. Den
stämningen smög sig över mig i det ögonblick jag
märkte att aftonen var inne och vi stannade litet
utanför portvalvet för att iakttaga kvällsbelysningen över
de lägre bergen. Man hade börjat tända ljus i
borggårdens arkader och här och där i en professors
arbetsrum, medan Roble och Encina liknade upplysta färjor.
Det låg en mysteriets och löftets förtrollning över
denna stillhet, som var så mycket djupare som den
förde tanken på det sjudande studentliv som nyss lagt
sig till ro. Det var en tystnad som tycktes genljuda
av klockringningar, deklamationer, prat och skratt
och hjärtekval. Jag föll i tankar. Den ena
generationen kommer och den andra går. Ingen respit.
Följ med tiden och finn kanske döden innan den
funnit dig. Liksom för många år sedan en gatlyktas låga
så hånade mig nu dessa utposter för ett kolossalt
världs-embryo och tycktes peka ut mig och visa bort mig.
Kvällen blev kylig som »en hälsning utan vänlighet».

»Er ankomst har tillkännagivits i varje klassrum,
och er föreläsning står annonserad på anslagstavlorna.
Och ändå kan ni vara nedstämd?»

Dessa lätta ord uttalade hon dämpat, liksom osäker
om de skulle tas väl upp, och de kommo med något som
liknade musik. Var det rösten eller någon
oförklarlig känsla? Jag vände mig om förvånad. Hennes
huvud var upplyftat, och i skymningen mötte jag
hennes ljuva, bönfallande blick som jag besvarade utan
att förstå dess fråga.

Jag har dig att tacka för en stor lycka. God natt.

Dane Kempton.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 07:53:46 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/karlekens/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free