- Project Runeberg -  Kärlekens väsen /
196

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXIX. Från Hester Stebbins till Dane Kempton

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sedan såg jag på honom och solskenet bredde sig över
mitt ansikte och narrade mig att skratta (eller gråta)

— jag var så mycket mer än lycklig, ty jag var så
alltför säker på att han behövde mig.

Jag är glad åt att jag gick dit upp i dag. Utsikten
från bergen var skön. (Ni hör att jag inte är olycklig!)
J ag stod på en klippa och såg mig omkring och tänkte
på er, på Barbara — jag tycker att jag känner henne

— och på Herbert. Han och jag hade ofta varit där
uppe. Å, de glupska minnena! Men vad voro vi
annat än en ung man och en ung kvinna som utan
att ha piskats till likgiltighet av olyckan, utan att
vara trötta eller sjuka, togo varandra på vinst och
förlust, emedan de tyckte att de passade ihop? Just
det gjorde vi, det vet Herbert alldeles säkert. Jag
svek honom; han hoppades på större undfallenhet.
Äktenskapet är en hasard, mr Kempton, erkänn att
det är det, och en man gör mycket då han förbinder
sig att göra en kvinna till sina barns mor — ja, till
och med till sina barnbarns farmor. Vad annat och
vad mera? Jag skulle aldrig ha varit med helt i min
mans liv, som dess kamrat och följeslagerska. Det
visste Herbert klart och jag dunkelt, men jag
handlade klart i mitt dunkel. Det var svårt att handla.
Det gjorde mig andfådd och litet rädd för mig själv

— som om jag hade dödat något kärt — och även
tårögd och krampaktigt längtade efter ert deltagande
och ert gillande.

Jag sade honom att jag en lång tid icke förstått,
utan trott mig älskad och åtrådd och vald för honom
av Gud; jag trodde att han längtade efter det jag ägde
av själfullhet och mysterium, trodde att hela lians

196

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 07:53:46 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/karlekens/0200.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free