- Project Runeberg -  Kärlekens väsen /
197

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXIX. Från Hester Stebbins till Dane Kempton

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

jag behövde mig och trotsade länder och hav för att
komma till mig. Sedan, då jag trycktes av brist och
började höra tystnaden som följde på mina
obesvarade ord, blev jag själv allvarlig och tyst. Han hade
upphört att älska mig, sade jag, och jag väntade.
Något tycktes stå och väga, men jag kunde ännu
älska! Jag fäste stor vikt vid varje tröstande ord han
fällde och hoppades envist på framtiden. Allt detta
sade jag till Herbert om kvällen, då jag förklarade
mig, och han bleknade. »Ni skena i väg, och jag kan
inte följa er. Vad står på, Hester?» Han smålog i
sin ångest. Men i hans mildhet låg något befallande
som ålade mig att bli annorlunda än jag var och
förbjöd mig att hemligt kräva vad jag nu tagit mod till
mig att öppet begära. Hans manlighet var starkare
än min kvinnlighet, och jag ilade emot honom igen.
»Min make», viskade jag med mina händer i hans.
Detta till och med sedan jag förstått, käre herr
Kempton.

Det är ett bedrövligt virrvarr. Om man bara kunde
lämpa känslan efter teorien! Det är inte för en teori
som jag vägrar att bli Herberts hustru. Om jag
älskade honom tillräckligt, skulle jag till och med kunna
avstå från kärleken för hans skull. Han häntydde på
detta och betraktade mig liksom på avstånd, där jag
stod protesterande och vägrande. Om jag älskade
honom tillräckligt, kunde jag försaka själva kärleken
för hans skull. Det ser ut som om det vore ett fel
någonstädes, som om det vore gensträvighet
någon-städes i min hängivenhet och själviskhet i min kärlek.
Just som han ämnade gå, greps jag av samvetskval
och försökte tvinga mig att tänka att jag inte hade

197

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:28:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karlekens/0201.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free