- Project Runeberg -  Kärlek till livet /
5

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kärlek till livet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

efter honom, medan han framåtböjd och med löjligt
snubblande och stapplande steg begav sig uppför den
långsträckta höjningen på andra sidan mot krönet av
den låga kullen. Han såg honom nå kullens topp och
gå över den och försvinna. Och sedan vände han
blicken åt annat håll och lät den långsamt irra omkring
den del av världen som nu återstod för honom, sedan
Bill var borta.

Nära horisonten glimmade solen matt, nästan gömd
bakom formlösa dimmor och dunster, som gjorde
intryck av täta massor utan konturer eller fasthet.
Mannen tog fram sitt ur och vilade hela sin tyngd på
det ena benet. Klockan var fyra, och det led mot
den sista dagen i juli eller den första i augusti —– han
hade under de två senaste veckorna icke varit fullt
säker på datum —– och han visste, att solen där borta
på ett ungefär markerade nordväst. Han riktade nu
blicken åt söder och sade till sig själv, att någonstädes
bortom de där kala höjderna var Stora Björnsjön
belägen. Han visste också i vilken riktning polcirkelns
hämmande väg var skuren över Canadas ödemarker.
Strömmen vari han stod var ett tillflöde till
Copper-mine River, som i sin tur flöt norrut och föll ut i
Coronation Gulf och Ishavet. Han hade aldrig varit
där, men han hade sett det en gång på en karta hos
Hudson Bay-kompaniet.

Han lät ännu en gång sin blick irra omkring den
del av världen som omgav honom. Det var ingenting
uppmuntrande i vad han såg. Mjuka våglinjer utmed
hela horisonten. Låga kullar överallt. Inga träd,
inga buskar, intet gräs —– ingenting annat än en omät-

5

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 07:53:53 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/karlekliv/0009.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free