- Project Runeberg -  Kärlek till livet /
16

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kärlek till livet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Han rev återstoden av en av filtarna i långa remsor
och lindade dem om sina blödande fötter. Han skötte
också om den vrickade fotleden och beredde sig till en
ny dagsresa. Då han gjorde i ordning sin packning,
stod han länge och funderade över den tjocka
skinnpåsen, men till sist tog han den med sig.

Snön hade smält i regnet, det var endast kullarnas
toppar som lyste vita. Solen kom fram, och han
lyckades förvissa sig om väderstrecken, men nu visste han
också att han hade gått vilse. Under de föregående
dagarnas vandringar hade han kanske hållit sig för
mycket åt vänster. Och nu styrde han kurs åt höger för
att rätta denna möjliga avvikelse från rätta vägen.

Hungern var visserligen icke längre så outhärdlig,
men han insåg att hans krafter voro nästan uttömda.
Han måste ofta stanna för att vila, medan han plockade
bär och ryckte upp säv. Tungan låg torr och stor i
hans mun, och det kändes som den vore luden. En
bitter smak i munnen lämnade honom ej. Och hjärtat
plågade honom också. När han hade vandrat i några
minuter, började det ett obarmhärtigt dunkande —–
dunk, dunk, dunk —– varefter det tog ett hopp och
gjorde en massa virvelslag som voro nära att kväva
honom och gjorde honom alldeles yr i huvudet.

Midt på dagen fann han två älingar i en stor pöl.
Det var omöjligt att ösa pölen läns, men han var lugnare
nu och lyckades fånga dem i sin vattenpyts. Fiskarna
voro icke längre än hans lillfinger, men han var icke
så synnerligt hungrig. Den dova värken i hans mage
hade blivit mera svag och matt. Det var nästan som
om hans mage vore domnad. Han åt fisken rå och
tuggade den omsorgsfullt —– ätandet var för honom en ren

16

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 07:53:53 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/karlekliv/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free