- Project Runeberg -  Kärlek till livet /
23

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kärlek till livet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Men ständigt sög och tuggade han på de krossade
benen efter renkalven, vars sista lämningar han hade
samlat ihop och tagit med sig. Han gick icke över
flera kullar eller bergsryggar, utan följde automatiskt
loppet av en stor ström, som flöt genom en vidsträckt
dalsänka. Han såg varken strömmen eller dalen. Han
såg ingenting annat än fantastiska syner. Själ och
kropp vandrade eller kanske snarare krälade sida vid
sida, men skilda åt, så skör var den tråd som höll dem
samman.

Han vaknade fullt redig, liggande på rygg på en
stenhäll. Solen sken klart och värmande. Från fjärran
hördes renkalvars skri. Han hade en förnimmelse av
obestämda hågkomster av regn och blåst och snö, men
antingen han hade piskats av stormen i två dagar eller
två veckor —— det visste han icke.

En stund låg han stilla utan att röra sig. Det
livgivande solskenet strömmade ner över honom och
genomträngde hans eländiga kropp med sin värme. »En
vacker dag», sade han till sig själv. Kanske han skulle
kunna se efter var han befann sig. Med en mödosam
ansträngning vände han sig på sidan. Nedanför
klippan där han låg flöt en bred och gyttjig flod. Den
föreföll honom så obekant, att det förvirrade honom.
Långsamt följde han med ögonen flodens lopp, där den
slingrade sig i vidlyftiga krökar mellan kala, nakna
kullar —— kalare och naknare och lägre än några han
dittills hade sett. Långsamt och lugnt, utan den minsta
sinnesrörelse eller mer än det mest flyktiga intresse följde
hans blick den obekanta flodens lopp bortåt horisonten
och såg, att den tömde sitt vatten i ett klart glänsande
hav. Han var fortfarande lika oberörd. Det var en

23

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 07:53:53 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/karlekliv/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free