- Project Runeberg -  Kärlek till livet /
26

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kärlek till livet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bruten. När han ville ge sig ut för att samla torr mossa,
fann han att han icke förmådde resa sig på fötterna.
Han gjorde upprepade försök, men måste nöja sig med
att krypa omkring på händer och knän. En gång kom
han i närheten av den sjuka vargen. Djuret drog sig
långsamt ur vägen för honom och slickade sig om käften
med matt tunga, som nästan var oförmögen att röra sig.
Mannen såg, att tungan icke hade den vanliga friska
röda färgen. Den var gulbrun och tycktes överdragen
med tjockt, halvt förtorkat slem.

Sedan mannen hade druckit ett mått hett vatten
fann han att han var i stånd att resa sig och stå på sina
fötter. Han kunde till och med gå —— så som man
kan föreställa sig att en döende skulle kunna stappla
sig fram. Ungefär en gång i minuten måste han stanna
och vila. Hans steg voro matta och osäkra, alldeles
som vargens, vilken med lika matta och osäkra steg
tassade efter honom. Och när det glänsande havet
doldes för hans syn av nattens mörker, visste han att
han ej hade kommit mer än fyra mil närmare
detsamma.

Hela natten hörde han den sjuke vargens hosta,
och allt emellanåt trängde renkalvars skri till hans öron.
Där fanns liv överallt omkring honom —— kraftigt liv,
friskt och hurtigt liv —— men han visste att den sjuke
vargen följde i den sjuke mannens spår i hopp att
mannen skulle dö först. När han på morgonen slog
upp sina ögon, såg han vargen stå där och stirra på
honom med hungrig och längtansfull uppsyn. Djuret
stod hopkrupet och med svansen mellan benen, som
en ynklig och eländig hund; det ryste av köld i den
kalla blåsten och grimaserade modfällt när mannen

26

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 07:53:53 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/karlekliv/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free