- Project Runeberg -  Kärlek till livet /
27

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kärlek till livet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tilltalade det med en röst, som ej förmådde
åstadkomma något annat än en hes viskning.

Solen höjde sig strålande klar, och hela förmiddagen
stapplade och föll mannen oavbrutet i riktning mot
fartyget på det glänsande havet. Vädret var
utomordentligt vackert. Det var de nordliga luftstreckens
korta indiansommar. Den kunde räcka en vecka.
Den kunde också vara förbi i morgon eller övermorgon.

På eftermiddagen träffade mannen på ett spår.
Det var tydligen efter en man som icke hade gått, utan
släpat sig fram på alla fyra. Mannen tänkte, att det
kunde ha varit Bill, men han tänkte det på ett slött
och ointresserat sätt. Han kände ingen nyfikenhet.
Allt vad sinnesrörelse hette hade domnat inom honom.
Han var icke längre mottaglig för smärta. Både
mage och nerver hade gått till vila. Men livslågan
inom honom drev honom framåt. Han var mycket
trött, men den vägrade att dö. Och det var därför
att den vägrade att dö som han fortfarande åt
muskeg-bär och älingar, drack sitt heta vatten och höll ett
vaksamt öga på den sjuke vargen.

Han följde nu spåren efter den andre mannen som
hade släpat sig framåt på samma sätt, och han nådde
snart slutpunkten —— en massa nyss avgnagda ben på
den mjuka mossan, som bar spår efter en hel hop
vargar. Han såg en kort och tjock skinnpåse, make till
hans egen, och som hade blivit illa tilltygad av vassa
tänder. Han tog upp den, fastän dess tyngd nästan
var för stor för hans svaga fingrar. Bill hade burit
den med sig till det sista. Ha ha ha! Han skulle
således bli den som triumferade över Bill. Han skulle
behålla livet och bära påsen vidare till fartyget där-

27

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 07:53:53 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/karlekliv/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free