- Project Runeberg -  Kärlek till livet /
29

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kärlek till livet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

framåt och ömsom ligga avsvimmad, att vrida och
vända sig. Och den sjuke vargen hostade och flåsade
ständigt tätt bakom honom. Hans knän voro nu lika
flådda som hans fötter, och ehuru han lindade om dem
med trasor, som han slitit från ryggen på sin skjorta,
lämnade han röda spår efter sig på mossa och stenar.
En gång, då han vände på huvudet, såg han vargen
girigt slicka dessa blodspår, och han insåg tydligt
vad hans eget slut skulle bli, såvida — ja, såvida han
icke kunde vinna seger över vargen. Och nu började
ett av de grymmaste sorgespel, som väl någonsin
uppförts här i livet — en sjuk människa krälande
framåt och en sjuk varg linkande efter, bägge släpande
sina döende kroppar genom ödemarker och på jakt
efter varandras liv.

Hade det varit en frisk varg, skulle mannen icke
ha frågat efter det så mycket. Men tanken att han
skulle tjäna till bukfyllnad åt detta vedervärdiga
och nästan döda djur var honom motbjudande. Han
var en smula nogräknad. Hans hjärna började åter
bli oredig och lida av hallucinationer, och hans ljusa
mellanstunder blevo sällsyntare och kortare.

En gång väcktes han ur ett anfall av medvetslöshet
genom ett fnysande tätt invid hans öra. Vargen tog
mödosamt ett hopp tillbaka, förlorade fotfästet och
föll omkull i sin svaghet. Det såg löjligt ut, men
mannen kände sig alls icke road. Han blev icke heller
rädd. Det hade gått för långt med honom för att
han skulle kunna bli det. Men för ögonblicket var
han fullkomligt redig, och han låg där och funderade.
Fartyget var ej mera än fyra mil avlägset. Han kunde
se det fullkomligt tydligt när han gned dimman ur

29

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:28:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karlekliv/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free