- Project Runeberg -  Kärlek till livet /
38

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wolf

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

avvisade dem med rest ragg och blottade huggtänder.
Det oaktat stannade han kvar, sov och vilade ut vid
källan och åt upp maten som de gåvo honom, sedan
de först hade ställt den ifrån sig på behörigt avstånd
och gått sin väg. Hans eländiga fysiska kondition
var förklaringen på varför han stannade, och sedan
han efter flera dagars vistelse på platsen hade
återvunnit sina krafter, försvann han.

Och detta skulle väl ha varit avslutningen. på hans
bekantskap med Irvine och hans hustru, om icke
Irvine just vid den tiden hade blivit anmodad att
företaga en resa till statens nordliga del. Medan han
satt på tåget mellan Californien och Oregon, råkade
han händelsevis titta ut genom fönstret och fick se
sin otillgänglige gäst löpa utmed järnvägsbanken,
brun och varglik, trött men outtröttlig, dammig och
smutsig efter en färd på tvåhundra mil.

Irvine var en impulsiv människa, han var ju poet.
Han steg av vid nästa station, köpte ett stycke kött
i en slaktarbod och fångade kringstrykaren i stadens
utkanter. Återresan fick Wolf göra i bagagevagn
och kom på detta sätt för andra gången till
bergshyddan. Där fick han nu vara bunden en vecka och
kurtiserades av både mannen och hustrun. Men det
måste ske med stor försiktighet. Han föreföll så
främmande och fientlig som om han hade förirrat sig
dit från en annan planet, och allt deras milda och
kärleksfulla tilltal bemöttes med ilsket morrande. Han
skällde aldrig. Under all den tid de hade honom hos
sig hörde de honom aldrig skälla.

Att vinna honom blev ett problem för dem. Irvine
tyckte om att syssla med problem. Han lät göra en

38

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:28:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karlekliv/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free