Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wolf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mannen återigen till att gå. Men han tycktes icke
kunna slita sin blick från hennes ansikte. Han glömde
till och med sin förlägenhet för sin stora beundran,
och nu blev det hennes tur att rodna och känna sig
besvärad.
Walt hade just kommit till den slutsatsen, att det
nu var tiden på att han sade någonting för att göra
slut på den otrevliga situationen, då Wolf, som förut
hade strövat vida omkring i snåret, närmade sig med
sitt varglika trav.
Nu blev det slut med Skiff Millers distraktion. Den
vackra kvinnan framför honom försvann ur hans
synkrets. Han hade icke ögon för någonting annat än
hunden, och ett uttryck av stor förvåning spred sig
över hans ansikte.
»Nå, det var då själva tusan —!» sade han långsamt
och högtidligt.
Han satte sig med fundersam min på trädstammen
och lät Madge stå. Vid ljudet av hans röst hade Wolf
lagt öronen tillbaka mot huvudet och öppnat munnen
till ett vänligt grin.
Han begav sig långsamt fram till främlingen, nosade
på hans händer och började sedan slicka dem.
Skiff Miller klappade hunden på huvudet och
upprepade långsamt och högtidligt:
»Ja, det var då själva tusan . . . Ursäkta mig»,
sade han strax därefter till Madge, »men jag blev en
smula överraskad, det var alltsammans.»
»Det blev vi också», svarade hon gladt. »Vi ha
aldrig förr sett Wolf visa sig vänlig mot någon
främmande. »
45
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
