- Project Runeberg -  Kärlek till livet /
55

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wolf

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hans rockärm och bemödade sig förgäves att dra honom
med sig efter den bortgående.

Wolfs förvirring tilltog. Han önskade att han
kun-* nat vara allestädes närvarande. Han ville samtidigt
vara på två ställen —• hos sin gamle husbonde och hos
den nye — och avståndet mellan dem ökades allt mer
och mer. Han sprang oroligt omkring, gjorde små
nervösa hopp och svängningar, än mot den ene och än mot
den andre, i pinsam obeslutsamhet, utan att veta vad
han ville, med ett begär att få vara hos bägge och ur
stånd att välja, och han uppgav ett plötsligt och skarp
tjut och började flämta.

Så satte han sig på bakdelen, körde upp nosen och
öppnade och slöt ömsevis sitt gap med häftiga rörelser,
varvid gapet för varje gång blev allt mera vidöppet.
Dessa rörelser stodo i förbindelse med upprepade spasmer
i hans strupe, som för varje gång blevo häftigare och
mera ihållande. I samband med allt detta började
struphuvudet vibrera, först helt tyst, medan luft
strömmade ut ur lungorna, sedan frambringande det
en låg, djup ton, den lägsta i det mänskliga örats
register. Alltsammans nervernas och musklernas
förberedelser till ett tjut.

Men just då tjutet var i begrepp att bana sig fram ur
halsen slöts det vidöppna gapet, paroxysmerna
upphörde, och han såg länge och stadigt efter den bortgående.
Så vände han plötsligt på huvudet och såg sig om lika
stadigt på Walt. Men hans vädjan blev obesvarad.
Icke med ett ord eller ett tecken fick hunden någon
anvisning om hur han skulle bete sig.

En blick uppåt vägen, där hans gamle husbonde
nalkades kröken, väckte hans oro på nytt. Han sprang

55

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:28:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karlekliv/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free