- Project Runeberg -  Kärlek till livet /
60

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett sammanträffande

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Ni — stackars — satar!» sade han till hundarna,
som hade kastat sig tungt ned på isen för att vila.
Orden kommo stötvis på grund av den häftighet varmed
han hamrade med sin stelfrusna hand mot träet. »Vad
ha ni egentligen gjort för ondt, för att etttvåbent annat
slags djur skulle komma och tvinga er till att gå i seltyg,
kuva alla edra naturliga böjelser och göra er till
trä-lande lastdragare?»

Han gned sin näsa, icke begrundande, utan
alldeles ursinnigt för att få blodet i omlopp —■ och så drev
han åter sina hundar till arbete. Han färdades över
den stora flodens frusna yta. Bakom honom låg en
flera mil lång flodkrök som förlorade sig i ett
fantastiskt virrvarr av snötäckta, ödsliga berg. Framför
honom delade sig floden i en mängd sund, som omslöto
öarna, vilka den bar på sitt bröst. Dessa öar lyste
vita och på dem rådde en tystnad som varken stördes
av vilddjur eller surrande insekter. Inga fåglar
uppe-höllo sig i den kalla luften. Iyika litet hördes där något
ljud av människor, ej heller syntes ett spår av
människoverk. Världen där låg i sömn, en sömn som liknade
dödens.

John Messner tycktes hålla på att duka mider för
den apati som låg över det hela. Kölden verkade
förlamande på hans livsandar. Han knogade framåt med
böjt huvud och utan att se sig om, mekaniskt gnidande
näsa och kinder och dunkande med sin högra hand mot
styrstången då han befann sig på raka vägsträckor.

Men hundarna voro mera uppmärksamma på
omgivningen och de stannade tvärt, vände på huvudena och
betraktade sin husbonde med längtande och frågande
uppsyn. Deras ögonhår voro vita av frost och deras

60

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 07:53:53 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/karlekliv/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free