Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett sammanträffande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ger fullt sexton per uns. Ni förtjänar bestämt litet
på mig, Womble.»
Han handskades mycket försiktigt med påsen och
bar den ut till sin släde med tydlig uppskattning av
dess värde. Så kom han tillbaka, samlade ihop sina
kokkärl, packade sin låda och rullade ihop sin bädd.
När allt var fastsurrat på släden och de motvilliga
hundarna blivit förspända, gick han in i hyddan igen efter
sina vantar.
»Farväl, Tess!» sade han, där han stod i den öppna
dörren.
Hon vände sig emot honom och försökte tala, men
var för ursinnig att kunna kläda sin lågande vrede i
ord.
»Farväl, Tess!» upprepade han sakta.
»Odjur!» lyckades hon flämtande få över sina
läppar.
Hon vände sig om och kastade sig framstupa över
britsen, snyftande:
»Å — ni eländiga odjur! Ni eländiga odjur!»
John Messner stängde sakta dörren efter sig, och då
han satte sina hundar i gång, såg han tillbaka på
hyddan med ett uttryck av obeskrivlig lättnad i sitt
ansikte. Nedanför strandbanken, invid vattenhålet,
höll han in hundarna och släden stannade. Han
drog fram påsen med guldstoftet mellan surrtågen
och bar den till vattenhålet. Ytan var redan betäckt
av ny is. Han krossade den med sin knutna hand.
Sedan drog han upp den tillknutna remmen med
tillhjälp av sina tänder och tömde påsens innehåll i
vattnet. Floden var grund på detta ställe, och två fot
under ytan såg han dess botten lysa mörkgul i det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
