Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vit mans skick och sed
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
VIT MANS SKICK OCH SED.
»För att koka vid er eld och sova under ert tak i
natt», hade jag anmält mig, då jag steg in i gamle
Ebbits hydda, och till svar hade han givit mig en tom
blick ur sina sura ögon, medan Zilla bestod mig en sur
min och en föraktfull grymtning. Zilla var Ebbits’
hustru, och det fanns helt visst ingen gammal squaw
med vassare tunga och oförsonligare sinne vid hela
Yukon. Jag skulle aldrig ha stannat där, om mina
hundar varit mindre trötta eller det hade funnits flera
invånare i byn. Lien Ebbits’ hydda var den enda jag
fann bebodd, och därför var jag nödsakad att ta min
tillflykt hos dem.
Gamle Ebbits samlade då och då sina förvirrade
själsförmögenheter och glimtar av intelligens lyste
och försvunno i hans ögon. Flera gånger under det
min aftonmåltid tillreddes försökte han till och med
göra gästvänliga förfrågningar om min hälsa, 0111 mina
hundars befinnande och antal, och om hur långt jag
hade färdats den dagen. Och för varje gång såg Zilla
surare ut än någonsin och grymtade mera föraktfullt.
J ag måste för övrigt medge, att det å deras sida icke
kunde finnas någon synnerlig anledning till glädje.
Där sutto de nedhukade vid elden, bägge vid livets
slut, gamla, vissnade och hjälplösa, plågade av reuma-
83
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
