- Project Runeberg -  Kärlek till livet /
84

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vit mans skick och sed

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tism, tärda av hunger och lidande Tantali kval genom
den härliga doften från min fräsande stek. De vaggade
slött och hopplöst fram och tillbaka, och regelbundet
var femte minut lät Ebbits höra en långdragen
jämrande suck. Hans jämmer kom sig icke så mycket
av lidande som av trötthet på lidande. Han stönade
under tyngden och plågan av det ting som kallas livet,
och han pinades ännu mer av fruktan för döden. Han
erbjöd det ständigt återkommande sorgliga skådespelet
av en åldring, för vilken livets glädje är förgången och
längtan att dö ännu icke har kommit.

Medan min älgstek ljudligt fräste i pannan, såg jag
gamle Ebbits’ näsborrar vidgas och skälva, då han insöp
doften. Han upphörde för en stund att vagga fram
och tillbaka, glömde sin jämmer, och en viss prägel
av intelligens tycktes sprida sig över hans ansikte.

Zilla däremot vaggade häftigare än förut, och nu först
gav hon genom ett emellanåt upprepat gällt gnällande
luft åt sina kval. Det slog mig med ens, att de betedde
sig som hungriga hundar, och i betraktande av hela
deras väsen skulle det knappast ha förvånat mig, om
Zilla helt plötsligt hade visat sig vara försedd med
svans och börjat dunka med den i golvet på äkta
hund-manér. Ebbits grymtade smått och upphörde mycket
ofta med vaggandet för att luta sig fram och föra sin
skälvande nos närmare ursprungskällan till den
retande doften.

När jag gav dem var sin portion av det stekta köttet,
förtärde de det glupskt och med ett högljudt
smackande, knastrade med tänderna och flåsade,
oupphörligt sluddrande och mumlande. Men då jag efteråt
gav dem var sin mugg sjudhett té, tystnade de. Ett

84

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 07:53:53 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/karlekliv/0088.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free