Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vit mans skick och sed
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mun vara full av tobakssaft — vad han göra då?
Denna saft, denna saft av högt värde han spotta ut i
snön och den gå förlorad. Om vit man tycka om tobak?
Jag icke veta det. Men om han tycka om tobak,
varför han då spotta ut dess värdefullaste och
förspilla det i snön? Det vara stor dårskap och omöjligt
att begripa.»
Han tystnade och sög på sin pipa, men fann att den
hade slocknat och räckte den till Zilla, som lät sitt
hånfulla leende åt »vit man» försvinna för att knipa
ihop läpparna omkring pipskaftet. Ebbits tycktes
hålla på att sjunka tillbaka i sin ålderdomsskröplighet
utan att ha berättat sin historia, och jag frågade:
»Nå, hur var det med dina söner Moklan och
Bi-darshik? Och hur kommer det sig, att du och din
gamla hustru äro utan kött medan det lider till er
levnads slut?»
Han vaknade upp som ur en sömn och samlade
mödosamt sina tankar.
»Det icke vara godt att stjäla», sade han. »När en
hund taga ert kött, ni slå hunden med klubba. Så
vara lagen. Det vara lag som människan giva hunden,
och hunden vara tvungen efterkomma denna lag, han
i annat fall smaka klubban. När en man taga ert
kött eller er kanot eller er hustru, ni döda denne man.
Det vara lagen, och det vara god lag. Det icke vara
godt att stjäla, och därför vara lag att den som stjäl
måste dö. Var och en som bryta mot lag måste lida
ondt. Det vara stort ondt att dö.»
»Men om ni dödar en man för stöld, varför dödar
ni då inte hunden för samma förbrytelse?» frågade jag.
Gamle Ebbits såg på mig med barnslig förvåning..
88
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
