Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historien om Keesh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och må det nu också blivit känt, att delningen av vad
jag dödar skall bli ärlig. Ingen änka och ingen av de
svaga skall behöva gråta om natten efter kött,
medan kraftiga män vrida sig i plågor för att de ha ätit
för mycket. Och under dagar som komma skall det
bli till skam för kraftfulla män, om de ha ätit för mycket.
Det är jag, Keesh, som har sagt det.»
Hånfulla miner och föraktfullt skratt följde honom
ut från hövdingens igloo, men han höll sin mun fast
sluten och gick sin väg utan att se till höger eller
vänster.
Dagen därpå gick han ut längs stranden, där landet
och isen mötas. De som sågo honom gå lade märke
till att han medförde sin båge jämte ett rikt förråd av
pilar med benspets, samt att han bar sin fars stora j
aktspjut över axeln. Och detta framkallade mycket
skratt och mycket prat. Aldrig förr hade någonting
liknande inträffat. Aldrig hade en gosse vid hans
ålder gått ut för att jaga, och än mindre för att göra det
ensam. Där förekommo också många betänksamma
skakningar på huvudena och frammumlade
förutsägelser, och kvinnorna sågo medlidsamt på Ikeega,
och hennes ansikte var allvarligt och sorgset.
»Han kommer snart tillbaka», sade de uppmuntrande.
»Låt honom gå — det skall bli honom en god läxa»,
sade jägarna. »Han kommer snart tillbaka, och
sedan blir han ödmjuk och mild i sitt tal under kommande
dagar.»
Men dagen förgick och den följande, och den tredje
dagen blåste ursinnig nordan, men ingen Keesh syntes
till. Ikeega slet sitt hår och smorde sitt ansikte med
sältran till tecken av sin sorg, och kvinnorna anföllo
104
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
