Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det oväntade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
enlighet med given slentrian avancerade till
kammarjungfru.
En verkan av civilisationen är att den påtrycker
omgivningen sina lagar tills det hela blir
maskin-mässigt i sin regelbundenhet. Det misshagliga
utplånas, det oundvikliga förutses. Lian behöver icke
ens bli våt i regn eller frysa i köld — och i stället för
att smyga omkring grym och försåtlig blir döden ett
på förhand arrangerat praktfullt offentligt skådespel,
som efter en färd i omsorgsfullt jämnade hjulspår
avlämnar den döde i familjens gravvalv, där dammet
oupphörligt sopas bort och gångjärnen hindras från
att rosta.
Sådan var den omgivning där Edith Whittlesey
levde. Ingenting hände. Det kunde knappast kallas
en tilldragelse, då hon vid tjugufem års ålder fick följa
sin matmor på en liten tur till Förenta staterna.
Hjulspåret gick endast i ändrad riktning. Det var
fortfarande samma spår och lika omsorgsfullt jämnat.
Och i enlighet därmed gick färden över Atlanten lugnt
och stilla — skeppet, som förde dem, var icke av dem
som vräkas hit och dit ute på oceanen, utan snarare
ett rymligt hotell med många korridorer och snabb
och stilla gång. Havets vågor tuktades till
undergivenhet av den stora kolossen, så att havet föreföll
enformigt och stilla som en kvarndamm. Och de väl
jämnade hjulspåren fortsatte även på andra sidan
havet — aktningsvärda, välordnade spår med hotell
vid varje uppehållsplats och hotell på hjul mellan
uppe-hållsplatserna.
I Chicago, där matmodern såg en fas av
samhällslivet, såg Edith Whittlesey en annan, och när hon
114
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
