- Project Runeberg -  Kärlek till livet /
117

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det oväntade

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hela vintern tyckte han sig höra Alaska kalla honom
till sig. Men Latuya Bay kallade högljuddast, och
sommaren 1898 voro han och hans hustru i sjuttio fot
långa siwashkanoter på färd utmed den av otaliga
klippor sönderskurna kusten. De åtföljdes av indianer
och även av tre andra män. Indianerna landsatte
dem och deras tillhörigheter i en enslig liten vik
ungefär hundra mil bortom Latuya Bay och återvände sedan
till Skaguay, men de tre andra männen stannade också
på platsen, ty de voro alla medlemmar av det
organiserade sällskapet. Var och en hade satt in en lika
stor summa i utrustningen och vinsten skulle delas i
lika stora delar. Edith Nelson hade åtagit sig
matlagningen för sällskapet, och till lön därför skulle hon få
lika stor andel i vinsten som männen.

Först och främst fälldes granar, och av dem byggdes
en hydda med tre rum. Att hålla hyddan i ordning
tillkom Edith Nelson. Männens åliggande var att
söka efter guld, vilket de gjorde, och att finna guld,
vilket de också gjorde. Men det var inga
häpnadsväckande fynd, utan endast obetydligt lönande.
Långa timmars strängt arbete kunde inbringa varje
man femton å tjugu dollars per dag. Alaskas korta
sommar förlängdes emellertid utöver den vanliga
tiden, och de drogo fördel av denna tillfällighet och
sköto upp återfärden till Skaguay till sista ögonblicket.
Och då var det för sent. Man hade kommit överens
med dussintals indianer från trakten att följa med
dem vid deras sedvanliga affärsresa nedåt kusten på
hösten. Och indianerna hade väntat på de vita ända
in i elfte timmen, men sedan givit sig av. Det fonns
ingen annan utväg för sällskapet än att invänta till-

117

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 07:53:53 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/karlekliv/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free