Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det oväntade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ländska kvickheter att hålla munterheten vid makt i
hyddan. Han var storväxt och stark, kunde lätt brusa
upp över småsaker, men visade ett orubbligt godt
humör när det gällde större prövningar och
ansträngningar. Den femte och siste medlemmen, Dutchy, var
sällskapets frivilliga skottavla. Han kunde nästan göra
vad som helst för att väcka skratt på sin egen
bekostnad och därigenom roa de övriga. Hans förnämsta
syfte i livet tycktes vara att framkalla skratt. Intet
allvarsamt gräl hade stört friden i hyddan, och nu,
då var och en av sällskapet hade sextonhundra dollars
i behåll för en kort sommars arbete, rådde där en anda
av välfödd belåtenhet.
Och så — inträffade det oväntade. Man hade nyss
slagit sig ned vid frukostbordet. Fastän klockan
redan var åtta — upphörandet af arbetet i inmutningen
hade naturligtvis medfört ändring i måltidstimmarna
— brann ett ljus i halsen på en butelj och lyste över
bordet. Edith och Hans sutto vid var sin ända av
bordet. Vid ena långsidan sutto Harkey och Dutchy
med ryggarna vända åt dörren. Den andra långsidan
var oupptagen. Dennin hade ännu icke infunnit sig.
Hans Nelson såg på den tomma stolen, skakade
långsamt på huvudet och sade med ett klumpigt försök att
vara lustig:
»Brukar annars alltid vara den förste att hugga för
sig. Det är märkvärdigt. Kan han vara sjuk?»
»Var är Michael?» frågade Edith.
»Steg upp en liten stund före oss och gick ut»,
svarade Harkey.
Dutchy gjorde putslustiga grimaser. Han låtsade
sig ha kunskap om orsaken till Dennins frånvaro och
119
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
