Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det oväntade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag sa’, att det är en förbannad skam att han inte
är död», blev svaret.
Edith lutade sig över den medvetslöse.
»Låt honom vara», kommenderade Hans barskt,
och hans röst ljöd främmande och besynnerlig.
Hon såg på honom med plötslig oro. Han hade
tagit upp Dennins bössa och höll på att sticka in
patronerna.
»Vad tänker du göra?» skrek hon och reste sig hastigt
från sin nedlutade ställning.
Hans gav intet svar, men hon såg bössan höjas till
hans axel. Hon grep hastigt om pipan med handen
och stötte den uppåt.
»Låt mig vara i fred!» skrek han hest.
Han försökte rycka bössan lös från hennes grepp,
men hon kom närmare och klängde sig fast vid honom.
»Hans! Hans! Sansa dig!» skrek hon. »Var inte
vansinnig!»
»Han har dödat Dutchy och Harkey!» ljöd hennes
mans svar. »Och nu tänker jag döda honom.»
»Men det är orätt, Hans», invände hon. »Kom ihåg
vad lagen säger.»
Han visade genom ett hånfullt leende sin vantro
gentemot lagens vikt och betydenhet i dessa regioner,
men han upprepade endast stilla och egensinnigt:
»Han har dödat Dutchy och Harkey.»
Hon resonerade länge med honom om saken, det vill
säga, hon gjorde det ensam, ty Hans nöjde sig med att
oupphörligt upprepa: »Han har dödat Dutchy och
Harkey. » Men hon kunde icke göra sig fri från de lärdomar
hon fått i sin barndom, eller från den uppfattning hon
hade i arv från sina fäder. Hon hyste en nedärvd
127
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
