- Project Runeberg -  Kärlek till livet /
130

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det oväntade

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ras kläder och kom dem att skälva av köld. De talade
icke mycket. Blåsten hindrade dem. Sedan de hade
uttalat sin undran över vad som kunde ha varit
anledningen till Dennins illgärning, tego de, tyngda under
sin fasa för det ohyggliga som händt. Vid ett-tiden
kastade Hans en blick bortåt hyddan och förklarade
att han var hungrig.

»Nej, inte nu, Hans», svarade Edith. »Jag skalle
inte kunna gå ensam tillbaka dit, så som där nu är, och
laga mat.»

En timme senare erbjöd Hans sig att följa med henne
in, men hon höll honom till att fortfara med arbetet,
och klockan iyra voro bägge gravarna färdiga. De
voro visserligen icke djupa, men de skulle motsvara
sitt ändamål. Mörkret kom. Han skaffade fram
släden, och de bägge döda släpades i storm och mörker
till sina frusna gravar. Processionen var långt ifrån
ståtlig. Släden sjönk djupt ned i drivorna och var
tung att draga. Hans och Edith hade icke ätit sedan
föregående dag och voro utmattade av hunger och
ansträngning. De hade icke kraft att stå emot blåsten,
och många gånger slungade stormilarna dem till
marken. Vid flera tillfällen välte släden, och de måste
lasta den på nytt med den dystra bördan. Den sista
hundra fot långa sträckan fram till gravarna gick
uppför en brant höjd, och den vägen måste de
tillrygga-lägga gående på alla fyra som slädhundar,
användande armarna som ben och stödjande sig på händerna
i snön. Det oaktat drogos de två gånger tillbaka av
slädens tyngd, halkade och föllo utför sluttningen — de
levande och de döda, draglinor och släde —
alltsammans i en hemsk sammangyttring.

130

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 07:53:53 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/karlekliv/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free